Förra lördagen var vi ett litet sällskap ute för att jaga. Med oss hade vi några hundar varav Wilma var en.
Första såten fick hon vänta när hennes hundkompisar fick släppa loss. Det blev ett bra drev även om ingen av oss fick någon skottchans.
Efter sedvanlig fika och grillpaus så var det dags för en ny såt. Jag skulle gå med Wilma genom några åkerholmar innan jag gick in i en större tätning och där släppa Wilma.
Så ut i leråkrarna för att knalla igenom dom fyra holmar det gällde. En promenad på kanske 2.5 km men som sagt i leråker, jag och Gene Simmons när han hade värsta platådojjorna i Kiss var nog rätt lika här, för övrigt den enda likheten. Det gav inget resultat, gick vidare in i den stora tätningen och där släppte jag Wilma. Först fick hon tag i grisspår vilket ju är halvbra med Basset Griffon, hon är intresserad men det blev inget konkret. Vidare så går det inte lång stund förrän jag hör henne väcka och komma igång med ett bra drev. Hon drev en råbock som buktade väldigt bra, ut från tätningen och runt nästa hela och in igen i samma tätning, ut igen och mot ett par passkyttar och där får min jaktpolare läge och lyckas fälla bocken.
Wilma kommer fram och är precis som jag jätteglad, hon vill väl inte direkt släppa bocken så jag får gå och koppla henne.
Kul när det går bra och härligt med sköna drev att lyssna på!
onsdag 18 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jaha, då vankas det hjortstek framöver. Skall tipsa sonen Jonas om detta (om han inte redan vet om den lyckade jakten)
Gunvor D
Skicka en kommentar